Rensa ogräs

När jag körde idag mot jobb så kände jag att jag vill inte detta mer. Jag vill inte vara den som ständigt står med kriser och omöjliga situationer. Jag vill inte vara den som medlar och trollar med knäna. Jag vill inte vara chef.

Det kanske är en reaktion, då just nu är det rörigt. Det kanske är en reaktion, då utveckling av team och att nå resultat fortfarande det bästa jag vet och det jag gör bäst.

Men just nu tar det mer än ger. Vilket är mitt problem och den enda lösning jag ser är att rensa ogräs och sticka. Knappast den långsiktiga lösningen, men min lösning.

Annonser

Oftast välkommen

Man må säga mycket mig om och mitt hem, men min dörr är oftast poem. Inte för ytliga prat och måsten, men du är välkommen att grilla fisk i min röra.

Jag gillat det. En avslappnad känsla, och ett gammalt äppelträd. Mer behövs inte.

Jag orkar oftast inte ringa eller göra artighetsvisiter, men vinner du över du mig har du alltid tillgång till mig och mitt hem. Jag älskar så. Kräset, men med hela kroppen och själen. Dom en dumlojsl ko.

Jag gillar det. Att jag tar av mig byxor när jag kommer hem och att eventuella besökare tvingas på en hög dos vardag med ovikt tvätt och obakad paj.

Skriv vad du känner och känn för tusan med hela kroppen

Jag är trött, småsur och luktar lite medelåldersilla. Men jag är framförallt frustrerad som en sptängkåt Thåströmwannabe. Jag vill sudda ut , riva ner, börja om, sluta eller bara packa ihop och fly en liten stund. Andas. Checka in på numnekloster och höra luften dallra. Kanske hinna ikapp i tankar. Och själ och ord.

Jag är pissless, men ändå förnöjd. Jag har det mesta, inklusive sömnlösa nätter och ont i magen och en flat screen tv. Jag har ett bra jobb och ambitioner så jag dör. Jag har kärlek, prestationsångest och varierande självkänsla. Och jag är pissless.

Varvid endast en bot finns:

Skriv.

Skriv med hela hjärtat.

Skriv utan censur.

Skriv så jag känner.

Känn för fan.