Let it go

Jag släpper tag om de stora drömmarna. Inte för att det slutat vara ett mål, utan för att de tar gör mkt energi att vårda och för att de ger frustration när de inte infaller. Så jag släpper taget. Nöjer mig. utmanas av de jag har och får.

Att sluta

På stället som är mitt jobb är det nu några veckor kvar. Varav det mesta  är fullbokat i kalendern. Möten, åtgärder, möten, måsten. Så av tänkta veckor av avslut kvarstår blott timmar. 

Jag hinner inte. Vilket alla förstår, inklusive jag. Alla behov av kontroll blir inte uppfyllda. Jag upplever mig otillräcklig och komplett frustrerad. jag vill bara bort, men har panik av att lämna. Jag somnar som en trasa varje kväll. Dränerad. men skall bara. Lite till. Mycket till, kanske men ett begränsat till i alla fall.

En flicka med turkost hår och kattöron

Vi tog bilen idag. Hon och jag, jag och hon. En timmes bilfärd i morgonsörjan. Vi tog en kaffe, eller jag tog en latte och hon en choklad. Sedan samtalade vi oss igenom mörkret.

Hon var glad idag. Bubblande. Dansandes. Reflekterande. Hon är på alla sätt fantastisk och jag fylls av en djup mallighet att jag lyckats vara med och skapa henne. Hon börjar på tonårsmanér landa in i något som är ett Jag, och jag måste säga att jag gillar det. Hon gillar indiepop och tycker att killar som skriker och spelar fotboll liksom inte har så mycket att ge henne. Faktum är att hon inte förstår varför folk ägnar så mkt tid åt sport överhuvudtaget. Hon drömmer just nu om rosaorange hår, ett presentkort till Kawaii och tycker det skall bli fantastiskt mysigt med jul för då får man köttbullar, skinka och marsipan.

Jag älskar henne lite sönder och samman, och mer och mer för varje sekund. Nu är hon 11 år. När hon är 40 lär jag försmäkta av kärlek.