Kanske senare

Do it now
Chalk drawing – Do it now

Även jag drar mig, även om jag kallar det att jag hittar aktiviteter med högre prioriteringar när jag rättfärdigar det för mig själv. När det oftast i själva verket är ett inre motstånd att göra det som ligger framför mig.

Just nu har det varit mkt motstånd över vardagen, så jag har dragit igång projekt och dagdrömmer istället. Sådär konstruktivt, då det slutar med än mer som ligger och måste avslutas i vardagen. Men även själen måste andas, och då kan lite prokrastinering vara vansinnigt uppflyftande.
Så kanske jag tar det svåra samtalet senare, kanske skall jag putsa fönstren nästa vecka, kanske skall jag ta tag i den där träningen och försöka återfå en värdighet. Eller så lägger jag upp en ny stickning så att dottern kan få en mössa hon inte behöver och jag få sitta ner och glömma verkligheten medan maskorna flyr och teven fyller mig med dumheter jag inte behöver. Kanske löser sig allt utan att jag behöver göra något, även om så sällan är fallet.

Goma


Var på Kagami i Malmö och fantastiska ankrullar med gomasås, en japansk sesamdipsås.  Vilket ledde till spontanorgasm, googling och försök i köken… Här är min spinn på den:

  • 5 msk majonäs
  • 6 msk risvinäger
  • 2 msk japansk soja
  • 2 msk socker
  • 2 msk tahini
  • 2 msk sesamolja

Andra varianter hittas här, även om jag hävdar att min är bättre 😀 

Plommonångest

Jag har två gamla plommonrräd och en äng fylld av krikon. i år har det exploderat med ångestfyllda mängder plommon. jag har gallrat bort 50 kg, tvingat vänner att plocka, skänkt till dagis och träden är fortfarande överfyllda… nu torkar jag lite för treåringarna några skull, sedan går jag på höstens stora nya projekt: 

Plommonvinäger – http://bluebutterflyart.blogspot.se/2012/10/so-you-want-to-make-raw-vinegar-from.html

Blir det bra, är det grandiost då vinäger används i dunkar härhemma. Blir det dåligt har jag iaf försökt. 

Allt är bra, eller välja att se det bra

Idag var en medioker dag, idag var den bästa av dagar. Det regnande, min dotter åkte till sin far, vårt hem granskades av kommunen inför skolstart, räkningar trillar in men så är ju varje dag: Full av möghål som jag skulle kunna välja att fastna i och konstatera att livet är förfärligt.

Men det är ju inte så enkelt, för jag fick även ett riktigt bra besked, min dotter hoppade som en groda uppför trappen, min  katt ficktokkelknäpp och stångades i en kvart. För så är ju även varje dag: full av solstrålar. Som jag väljer. Som jag uppskattar.

Jag väljer det vackra, och försöker faktiskt alt mer blundaför resten.För jag orkar det inte mer, jag kan inte rädda världen nog.Så jag tänker bara överleva möget och njuta av solglimtar.

17 små steg mot en bättre värld, eller i alla fall bättre hushåll

Jag är född på landet, och även om jag av landet underkändes som klen och intellektuell så har det präglat mig. Jag är uppfostrad att respektera jorden, att klara sig själv,  att jobba hårt för mödan och att ta tillvara på det man har. Och att bita ihop.Jag tänker inte så ofta på den uppfostran vanligtvis, den är liksom där som en ryggrad som gör att jag kokar buljong på kräftskalen och att jag gräver ner ärtblasten i nästa års potatisland.

Men ryggrad är inte nog, så jag strävar ständigt efter mer och ramlade på en artikel om Zero Waste. Extremt sympatisk idé, tänkte jag och djupdök för handfasta tips att bättra mitt hushåll, och gick igenom de 17 tips de refererade till:

1. Baka eget bröd. Semi-check! Här är jag lyckligt lottad med brödkompetent man. Tyvärr är han så kompetent att i ivrigt experimenterade med medeltida bröd så brändes inte bara en bakmaskin utan två, varav hushållet står utan degknådare. Så vi har paus i eget bröd, men ambition är att återgå hösten 2017

2. Plocka svamp, bär och frukt. Safta och sylta. Check!

3. Odla egna kryddor och grönsaker. Check!

4. Ta vara på maten. Grönsaker och frukt som börjat mjukna kan användas i en gryta eller i bröd. Ostskalkar fungerar utmärkt till ostsås. Check! Ta en titt i din frys ibland också och laga inte mat som du känner för utan mat som du har hemma. Det är inte svårt, det är bara smart för miljön och plånbok samt utmanar din kreativitet. Det blir inte ens äckligt, tvärtom din mat blir mustigare!

5. Köp lösvikt och ta med egna påsar till butiken i den mån det går. Check!

6. Använd inte plastpåsar till allting när du handlar, lägg ner grönsakerna löst i korgen eller ta med egna tygpåsar när du handlar.

Check! Det var vår utmaning til 2016 och det har varit häpnadsväckande lätt

7. Låt bli flytande tvål, köp i stället fasta tvålar utan/eller med minimal förpackning.

Check! Just nu överväger jag att göra egen lavendeltvål bara för att … jag gillar att se om jag kan. Plus att jag har för mkt lavendel som bara står och skådebröd. Och det går ju inte för sig.

8. Skippa plastfolien, förvara rester i glasburkar i stället. Utmaning för vårt hushåll. Jag skydde plastfolie innan, min man älskar plastfolie varvid jag har dragits in i enkelhetens dekadens. Jag får skärpa mig.

9. Sätt upp en Nej tack till reklam-skylt på brevlådan. Check!

10. Betala så många räkningar som möjligt med e-faktura. Check!

11. Byt ut teflonpannan mot gjutjärn. Check! Slängde även ut alla plaststekspadar och annat plastmaterial i köket.

12. Använd evighetsbakpapper i stället för engångsvarianter.    Check!

13. Köp hellre tetrapack i stället för konservburkar.  Check! De är dessutom lättare att stapla.

14. Frysta grönsaker är bättre än konserverade. Check. Även om jag konserverar mina egna grönsaker för att bli av med överflöd

15. Ta med matlåda till jobbet. Check! Återigen… Gratis hemlagad god mat är ofantligt mkt bättre än sunkig lunch för 80 kronor.

16. Spara fruktkärnor och plantera – har du tur bär de frukt och i annat fall blir det fina växter. Check! Just nu vankas valnötter och ett citronträd.

17. Spara och rengör glasburkar med fina lock. De passar prima till den egengjorda sylten. Check! Hela källarförrådet fullt

För mig var det här 17 extremt enkla punkter, där vi egentligen bara behöver jobba med två. Men uppenbarligen är det här inte självklarheter om det skrivs en artikel om det. Och jag inser ju att det inte är självklarheter när jag hela tiden fastnar i diskussioner om ”enklare”. Att det är enklare att köpa en färdig plastad semiprocessad gratäng istället för att göra den själv, att det är enklare gå och köpa en pizza en laga själv, att resterna av tomatsås slängs då man blev sugen på kebab istället, att det är enklare att tumla än hänga sina kalsonger på sträck. Jag hatar enkelt. Enkelt för idioter som inte vill uppleva något i livet, som inte vill smaka på dess essens. Självklart kan man ta genvägar då och då, men som livsfilosofi är enkelhet åt skogen.

https://www.youtube.com/watch?v=vPzDTfIb0DU 

Brunch för yra höns del 2

Från en idé via en misslyckad shopping blev menyn detta istället

Pankofriterad squash

  • Rödbets- och potatissallad med halloumi. Fast här tog jag mig artistiska friheter  stekte halloumin i småtärningar
  • Stekt squash
  • Stekt backon
  • Dotterns smoothies med hallon och blåbär
  • Morots- och ädelostminimuffins
  • Färska björnbär

Den senare var en egen improvisation med följande recept

  • 200 g morötter
  • 1 restbit ädelost : I detta fall en halv bit Constance från Ven
  • 1 dl turkyoughurt
  • 3 dl vetemjöl
  • 1 msk honung
  • 1 tsk svartpeppar
  • 2 tsk bakpulver
  • 2 ägg
  • 1/2 dl kallpressad rapsolja

Morötter kokas och pureeas med osten och youghurten. Därefter blandas ägg i, sedan torrvaror och rör om till jämn smet. Fick stå och svälla i kylskåp 1 2 h, innan gräddades i miniformar 200 graderi 12 minuter. Det blev fantastiskt äckligt.

Brunchen var i övrigt upskattad

Annars har jag idag tappat en halvflaska sesamolja i mitt skafferi. Trots idoga städförsök så luktar nu mitt kök orientaliskt

 

Brunch för yra höns

Det märks att en veckas vila gjort någon slags under med mitt härjade jag: Helt plötsligt vill jag träffa människor, jag vill ordna träffar. Inte så maniskt som den traditionellt extroverta, men med lagom mellanrum för en social eremit som mig föredrar.

Jag anser ju att bjuda på fest eller mat är att säga att jag gillar dig. Och gillar jag dig så vill jag imponera, sådana är reglerna. Inte för att jag måste, utan för att jag vill och för att jag kan. Så jag satte ihop en meny som kändes toppen:

Sedan åkte jag och handlade med mina döttrar och råkade inhalera 7 portioner chokladmousse på lunchbuffen (till mitt försvar kan jag säga att de var små) och kom hem med…. halloumi och sparris. ingen mozarella, ingen sötpotatis, ingen bacon,inga basvaror. Varav det nu blir brainstorming för att öht komma något som går att servera.

Det märks att en veckas vila inte är tillräckligt, än är det rörigt i huvudet. Men det närmar sig. Jag börjar iaf höra mig själv igen.

Sticklingar

Jag har försökt att anamma mer en levnadsstil som inte är baserad på tokkonsumption: Att ständigt ifrågasätta om det är något jag behöver och om jag behöver det ifrågasätta om det måste köpas. Detta blir extra sant i trädgård, där det är extremt enkelt att ta den enkla vägen och slitochslängdekorera med spontaninköp från Plantagen. För även om ett köp är komposterbart, så är ju hela inköpet en del av konsumptionshysteri.

Så… jag tar den svåra vägen, som min mor suckar.

Jag har börjat ta sticklingar. Först ut blev rosbusken frånrosen ödetomten bredvid. Där stod ett hus i sekelskiftet, som någonstans längs vägen förföll och kvar av den finns endast världens godaste päron en vit buskros som luktar precis så starkt som en farmorsbuske ska. Med den hade jag nybörjartur, den togs sig och på min framsida växer nu sticklingen med full fart. Däremot när jag ville ge den kompisar så har varenda sticklingsförsök misslyckats vilket får mig att förbanna sticklingeriet precis som ofta gör när förbannat händiga människor glatt utbrister att ”det är så enkelt” när de i själva verket är ett jävla mysterium och förenat med hantverkarskills på mästarnivå.

Men.. jag ger ju inte upp, som min mor trött konstaterar.

Så nu är jag på vinddruvorna. Vindruvorna som bor vid vårt garage och som blir hysteriskt god saft. Vindruvorna som är pampiga och precis så latmaskdekadenta och Obelixiga som man vill ha i en trädgårdsidyll. Tyvärr är de dock felplacerade och vi måste gräva bort dem vilket lär ta dö på dem så jag vill säkra deras existens innan vi gräver varvid jag går på sticklingsförsök. Ty jag har sett ut ett nytt vinddruvspergola vid uteplatsen vid växthuset. Så överlever inte stora busken flytten, så vill jag ha en stickling i reserv. Som inte annat får bli en briljant present.

Håll tummarna?

 

Att inse att jag inte räcker till men duger fint ändå

Jag har haft dagboks- och reflektionsbloggar så länge jag kommer ihåg. Det har varit bloggar som har varit absolut nödvändiga för mig för att behålla förståndet genom skilsmässa, småbarnsår,  singelliv, nyförälskelse, gravitditet och barn i nöd. Dock har  de senaste åren haltat ordmässigt då jag inte känt att mina ord räcker till, är tillräckligt stora, nyskapande eller helt enkelt läsvärda.

Så jag tänkte om, vilket är en av de saker jag gör otroligt bra. Förjag tänker ju fortfarande, men har fastnat i mitt huvud. De tankar jag har numera rör mer min trädgård, matlagning och stickning. Vilket låter farligt nära pensionärsliv hade jag tyckt för 2o år sedan, men det är där jag är idag och det är faktiskt helt okej. Så jag väljer att födas om, skapa ett forum för mina nuvarnande tankar som inte rikigt har någon att bollas med i vardagen. Det är lättare att prata i verkligheten med vänner och partner om opera, äventyr och Putins fadäser än att börja ett samtal om squashpure som utfyllnadsmat.

Ty som jag tyvärr vet Daniel Tiger säger: ”Om nånting känns fel, vänd på det helt: Det kan bli något bra!”

Vilket gör då att jag startat denna lowkey blogg utan ambitioner att vara en livstilsblogg som pratar om bästa tipsen att våldta möbler genom att måla dem vita. Tvärtom, så blir det någon slags blogg om saker jag gör, vill göra eller funderar på. Förhoppningsvis så finner någon den och bollar någon kommentar, om om ej så överlever jag ändå.

Puss på er, nu skall jag förvälla skärbönor innan  försvinner jag ut i tistellandet.